Backyard ultra – så fungerar formatet

Varje hel timme ringer en klocka. Alla som är kvar står då på startlinjen och springer samma varv som alldeles nyss, 6,706 kilometer. Kommer du i mål med tid över vilar du. Kommer du för sent till nästa start är du ute. Det håller på tills bara en löpare är kvar.

Det är backyard ultra i ett nötskal: ett lopp där alla springer lika långt, varv efter varv, och där det är den som klarar ett varv mer än alla andra som vinner. Det finns ingen mållinje och inget slutdatum. Loppet slutar när det inte går längre för den sista, och alla andra, även tvåan, står som utgångna.

Kort sagt

• Ett varv är 6,706 km och startar varje hel timme. 24 varv blir exakt 100 miles.
• Hinner du runt snabbare än en timme vilar du resten. Missar du starten är du ute.
• Vinnaren är den ende som klarar ett varv. Alla andra, även tvåan, har inte fullföljt.
• Formatet kommer från Gary “Lazarus Lake” Cantrell och började 2011 i Tennessee.
• I Sverige har ett tjugotal backyardlopp bekräftat datum för 2027, och du behöver inte vara ultralöpare för att prova.

Hur fungerar ett backyard ultra?

Reglerna är få. Det är därför formatet är lätt att förstå och svårt att genomföra.

Banan är ett varv, som kallas “yard”. Varvet startar på hel timme, och du ska vara tillbaka vid startlinjen innan nästa timme börjar. Alla löpare samlas i en startfålla, och arrangören ropar upp tre, två och en minut före varje start. Den som inte står i fållan när klockan ringer är ute.

Tiden du har över efter varvet är din vilotid. Du äter, dricker, byter strumpor, går på toaletten och är tillbaka i fållan. Den som tar sig runt på 50 minuter har alltså tio minuter. Den som tar 59 har en.

Loppet har ingen bestämd längd. Det fortsätter tills bara en löpare återstår, och då går den löparen ett sista varv ensam. Klarar hen det är hen den enda som fullföljt, och alla andra, även tvåan, är DNF. Den som kom näst längst kallas assist. Och om de sista två båda ger upp på samma varv blir det ingen vinnare. Så blev det på Big’s Backyard Ultra 2014, när de två som var kvar slutade efter 49 varv.

De flesta lopp har dessutom regler om att du inte får ta emot hjälp längs banan, inte använda stavar eller andra hjälpmedel och inte ha sällskap av någon som har fallit ur. Där support är tillåten hjälper den dig mellan varven, inte ute på banan. Reglerna skiljer sig lite mellan arrangörer, så läs de som gäller för just ditt lopp.

Varvens längd gör att det går att räkna ut hur långt du kommit:

Antal varv	Sträcka	Tid i loppet
6	40,2 km	6 timmar
7	46,9 km	7 timmar
12	80,5 km	12 timmar
24	160,9 km	24 timmar
48	321,9 km	2 dygn
100	670,6 km	4 dygn och 4 timmar

Redan på sjunde varvet har du passerat ett maraton. Tabellen visar också varför formatet fascinerar: ingen enskild del av loppet är särskilt lång. Det är att det aldrig tar slut som är poängen.

Varför är varvet 6,706 kilometer?

Siffran ser lika konstig ut som ett maratons 42,195. Den har en lika enkel förklaring. Ett varv är 100 miles delat med 24, alltså 4,167 miles, vilket blir 6,706 kilometer. Springer du ett varv i timmen i ett dygn har du kommit exakt 100 miles.

Formatet skapades av Gary Cantrell, som kallar sig Lazarus Lake. Han är också medgrundare till Barkley Marathons, det ökända trailloppet i Tennessee. Det första backyardloppet, Big’s Backyard Ultra, hölls 2011 i Bell Buckle i Tennessee och har fått sitt namn efter hans hund. Formatet har ingen bestämd längd. Det är fältet självt som avgör hur långt loppet blir.

Vad är det som är så svårt med ett lopp på 6,7 kilometer?

Att varvet i sig inte är svårt. Det är det som lurar folk.

Räkna på tempot. För att hinna ett varv på en timme får du hålla högst cirka 8:57 minuter per kilometer, ett lugnt joggtempo. Springer du på 7:30 tar varvet 50 minuter och du får nästan tio minuter över. Det låter bekvämt, och det är det första varvet. Det tolfte ser annorlunda ut: du har ätit och druckit i tio-minutersfönster hela dagen, benen har gjort samma runda tolv gånger och loppet fortsätter in i natten. Och du kan inte spara dig till slutet, för slutet finns inte. Det enda du vet är att nästa start är om en timme.

Hur långt kan man komma?

Längre än man tror. Rekorden flyttas dessutom ofta, så siffrorna nedan gäller när det här skrevs.

• 124 varv, ungefär 832 kilometer: de belgiska löparna Merijn Geerts och Ivo Steyaert, som slutade tillsammans i lag-VM i Retie, Belgien, i oktober 2026. Det är drygt fem dygn i sträck.
• 119 varv: australiern Phil Gore som enskild löpare vid Dead Cow Gully i Queensland, juni 2025. Samma år vann Gore Big’s Backyard Ultra med 114 varv.
• 95 varv, 637 kilometer: Sarah Perry från Storbritannien, damrekordet, vid världsmästerskapet i Tennessee 2025.
• 81 varv, 543 kilometer: Niklas Sjöblom, det längsta någon svensk sprungit, i lag-VM 2024.

Backyard ultra är i dag ett världsformat. Enligt Wikipedia hölls lopp i över 70 länder 2023. Jämna år springer alla länder lag-VM samtidigt på sina egna banor, med samma regler och samma klocka. Vinnaren av ett lands Silver Ticket-lopp får en plats i landslaget. Udda år avgörs det individuella VM på Big’s i Tennessee.

Pausen är en del av varvet

Vår tolkning: i ett backyard ultra springer du inte 6,7 kilometer. Du springer en timme, och den timmen har två delar, löpning och paus. Båda måste planeras.

Det är en avvägning varje varv. Springer du fortare får du längre paus, men kostar det energi har du ingen glädje av den längre fram. Springer du lugnare sparar du krafter, men har bara någon minut att äta på. Den som vinner är sällan den snabbaste. Det är den som slösar minst, på tempot och på pausen: minst tid på att leta efter strumpan, minst oro i startfållan.

För den som vill prova är det en god nyhet. Du behöver inte vara snabb. Du behöver en plan för pausen och tålamod nog att följa den.

Backyard ultra i Sverige

Lurs Backyard Ultra i Tanums kommun i Bohuslän hölls 2015 och brukar räknas som Sveriges första backyardlopp. Sedan dess har formatet spridit sig i hela landet.

I Loppradarns kalender har ett tjugotal backyardlopp bekräftat datum för 2027, och ungefär lika många väntar på sitt. De bekräftade ligger mellan februari och oktober:

• Falsterbo Backyard Ultra Winter i februari är tidigast.
• Trosa Ultra Backyard och Rytterne Backyard Ultra går samma dag, den 1 maj.
• Backyard Ultra Vänge vid Uppsala går i slutet av maj.
• Nordiska Mästarnas Backyard Ultra i Bromölla i början av oktober avslutar säsongen.

Anmälningsavgiften ligger ofta mellan 550 och 900 kronor. Många av dem går på stigar och småvägar, och fler lopp i terrängen finns under trail. Vill du se vad som annars går längre än ett maraton hittar du det under ultra.

Så provar du ett backyard ultra

1. Räkna ut ditt tempo. Du ska klara ett varv på 6,706 kilometer i betydligt mindre än 8:57 per kilometer, annars har du ingen paus. Mät ett jämnt 6–7 kilometers pass och se hur lång tid det tar.
2. Börja med ett kortare lopp. Några arrangörer har varianter på 6 eller 12 timmar, som Oskarshamn Backyard 6h och Kristinehamn Backyard 12H. Det är ett bra sätt att pröva rytmen utan att behöva hålla på i dygn.
3. Bestäm på förhand vad du gör i pausen. Skriv ner det: dricka, äta, byta strumpor, toalett, tillbaka i fållan. Den som improviserar förlorar minuter.
4. Öva på att äta i rörelse och i små portioner. På ett lopp där du har tio minuter ska du kunna äta något som går ner direkt och inte ligger tungt.
5. Läs reglerna för just ditt lopp. Vissa arrangörer låter supportpersoner hjälpa dig mellan varven, andra inte. Kolla också hur banan ser ut: underlag, höjdmeter och om det går på natten.
6. Bestäm på förhand när du slutar, och när du inte gör det. Ett sätt att tänka är att du bara bestämmer om nästa varv, aldrig om resten av loppet.

Sju varv är redan ett maraton. Tolv är ett halvt dygn.

Ett lopp utan mål

De flesta lopp slutar när du kommer i mål. Ett backyard har inget mål. Det har ett varv, en klocka och en fråga som kommer varje timme: står du kvar?